Le Corbusier – mästare eller monster av en stil i stål och betong

Le Corbusier (1887-1965) är en arkitekt som fortfarande väcker starka känslor. Hans radikala idéer får somliga att kalla honom för monster, andra för mästare. Det är i år exakt femtio år sedan Le Corbusier avled, 1965. Men många av hans idéer lever vidare, och inte bara inom arkitektur och stadsplanering. Den amerikanske artisten Kanye West säger sig till exempel beundra just Le Corbusier som även målade, skrev och inte bangade för idéer som försatte honom i blåsväder. Han var dessutom en hejare på PR och insåg tidigt vikten av att odla en tydlig personlig klädstil med svartmålade brillor som accessoar. Även det en detalj som fortsätter att frodas, inte minst bland arkitekter. Mer om om denne schweizisk-franske arkitekt (som nästa vecka och fram till den 3 augusti tillägnas en utställning Le Corbusier, mesure de lhomme på Centre Pompidou i Paris) berättar vi mer om veckans STIL. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Tanken var att Le Corbusier skulle arbeta med klockor. Det gjorde hans pappa och det gjorde hans farfar. Familjen kom nämligen från Schweiz och den ort som länge var centrum för produktion av klockor av det lyxigare slaget, La Chaux de Fonds, högt upp i Jurabergen. Men så blev det inte. Le Corbusier – som då fortfarande hette Charles-Edouard Jeanneret-Gris – visade sig ha lite för svag syn för att kunna fullfölja sin utbildning som gravör. Men hans lärare på hantverksskolan såg att här fanns en nyfiken kille med potential att istället bli – arkitekt. Han hjälpte honom genom att ställa frågor som: "Vad är nödvändigt och inte nödvändigt för att konstruera ett hus?"När han var trettio år flyttade han till Paris där han – likt trendkänsliga konstnärer och bohemer vid tiden – skaffade sig ett artistnamn. 1920 blev han "Le Corbusier". En blinkning till ett familjenamn, men också en lek med det franska ordet för korp, le corbeau. I likhet med andra avantgardister ansåg han att det gamla Paris var en smutsig, ohälsosam stad. Människor var trångbodda. Lägenheterna små och mörka. Modernismen kunde ge ett ljusare och luftigare alternativ. Le Corbusiers grundprincip var enkel. Ett hus bestående av två horisontella plan, golv och tak med bärande pelare. Stort och luftigt, rent och enkelt. I vissa fall skulle moduler av betong kunna staplas på varandra. Det var hus som i princip kunde serietillverkas, som bilar.Även modet påverkades av den nya tiden och tekniken och blev enklare, utan krusiduller. I veckans program har vi rest till Borås där vi träffat modedesignforskaren Rickard Lindqvist som den 29 april lägger fram sin doktorsavhandling "Kinetic garment construction - remarks on the foundations of pattern cutting" vid högskolan i Borås. I avhandlingen undersöker han möjligheterna att konstruera kläder enligt andra principer än det traditionella skrädderiets system för mönsterkonstruktion. Vi har också träffat arkitekten Ola Andersson som berättar om varför Kungsholmens gymnasium i Stockholm är den byggnad som mest påminner om Le Corbusier och varför vi borde intressera oss mer för stadsplanering. Dessutom har vi besökt Gun Jacobsson som bor i Estrid Ericsons gamla hus, det vill säga arkitekten Josef Franks kollega. Båda odlade de idéer om trivsel som kanske inte riktigt var lika stålblanka som deras samtida kollega Le Corbusier.Veckans gäst är Johan Linton, arkitekt och arkitektforskare.