Keith Haring – konst, kommers och kläder på en och samma gång

Få, om någon, konstnär har lyckats bli lika omfamnad och använd i modebranschen som Keith Haring (1958-1990). Till och med Andy Warhol ligger lite i lä, jämförelsevis. Keith Harings glada grafiska streckfigurer i form av skällande hundar, strålande bäbisar och flygande tefat som ser ut att vibrera av livsglädje, används av mängder av märken, från de finaste till de folkligaste. Kanske kan man till och med påstå att det är just tack vare modevärlden som intresset för Keith Haring, och hans konst, fortfarande frodas. Mer om det berättar vi i veckans STIL. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Keith Haring utstrålade trevlighet, och snällhet. Det gjorde också hans figurer, vilket bidrog till deras enorma popularitet. En kritiker i tidningen Village Voice skrev att: ”bara den dödligt förbittrade kan tycka illa om honom”. Men tittar man närmare ser man att en tråd av subtil kritik mot rasism, förtryck och inte minst hur samhället hanterade ett problem som AIDS, löper genom hans konst. Just den delen av hans konstnärskap lyfts just nu fram i Paris. På Musée d’Art Moderne, det vill säga Paris moderna museum, öppnade för ett par veckor sedan den hittills största retrospektiva utställningen med 250 av hans verk, utställningen har titeln: The Political Line (och pågår fram till den 18 augusti) I samband med utställningen passade modebutiken Colette på att visa en miniutställning kallad för Keith Haring & Fashion med exempel på hur hans konst använts inom modevärlden, från 80-talet fram till idag, där det med all önskvärd tydlighet framgick att Keith Harings formspråk passar perfekt för just kläder, och accessoarer. Många använder sig fortfarande av Keith Harings konst på kläderna. Det gör mer exklusiva företag som Comme des Garçons, Alexander McQueen, Tommy Hilfiger och en skodesigner som Nicholas Kirkwood. Men det gör också stora och breda märken som Adidas och Reebok, och jättelika klädkedjor som Zara och Uniqlo, som säljer stora mängder t-tröjor med tryck. Det är förstås ingen tillfällighet. 1989, ett år före sin för tidiga död i sviterna av AIDS, grundade Keith Haring stiftelsen Keith Haring Foundation i syfte att bekämpa HIV/AIDS. Ett av sätten att dra in pengar till den är att samarbeten med olika modemärken. Mer om det – och hur han arbetade– får vi höra chefen för stiftelsen (tillika hans nära vän) Julia Gruen berätta. Vi har mött henne i New York. Keith Haring började sin karriär med att med vit krita teckna figurer i New Yorks tunnelbana, och blev ofta haffad av polisen för nedskräpning. Han var tidigt ute med att utveckla graffitikonsten. Här i Sverige var Disey en av de första med att måla graffiti. Han, och hans gäng, blev stilpionjärer. Och inspirationen fick de från just New York. Honom har vi också mött. Vi har även träffat Carl Kostyál som är konsthandlare och i viss mån delar Keith Harings uppfattning att konst ska nå ut till alla. Just nu ställer han ut flera verk av samtida konstnärer på ett galleri i Stockholm. Bland annat kan man där se verk av Hanna och Klara Lidén, Fredrik Vaerslev, Andre McEwen och Matias Faldbakken