Fassbinder – den fulaste filmregissören som gjorde de snyggaste filmerna

Rainer Werner Fassbinder (1945-1982) kallades inte sällan för "världens fulaste filmregissör". Någon ansåg till och med att han påminde om "kanten på en svettig emmentalerost". Men så kunde han konsten att reta upp folk med sina filmer som ofta var lika konstnärliga som kontroversiella. De var alltid mycket estetiska. Snygga, skulle man kunna säga. Det är ingen tillfällighet att hans filmer har blivit stilbildande, inte minst i modevärlden. Nästa vecka skulle han fyllt sjuttio år. Men hans liv slocknade redan vid 37. Men då hade han gjort 40 långfilmer, tre kortfilmer, två tv-serier och 24 pjäser. Mer om denne man hör ni i veckans STIL. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det höga tempot upprätthöll Fassbinder med hjälp av kemiska produkter, och sprit. Det orsakade till slut kortslutning i systemet. Men Fassbinder sade sig bli deprimerad av att inte jobba. Han skrev, regisserade och skådespelade dessutom ofta själv.  Fassbinder hade ett mål. "Jag skulle vilja bli vad Shakespeare var för teatern, Marx för politiken och Freud för psykologin: det vill säga någon efter vilket ingenting är sig likt". Det sade han skämtsamt, men med ett allvar i botten.Fassbinder utforskade passionerat vad som fick människor att gå igång. Han ifrågasatte konventionella mål som skönhet och kärlek och kom fram till att: "kärlek är det bästa, mest fördolda och verkningsfulla instrumentet för samhällsförtryck". Hans filmer beskrevs som långsamma, eftertänksamma, vackra – och jättetråkiga. Negativa. Icke uppbyggliga. Här serverades inga lyckliga slut. Man tvingades att tänka själv. ”Mina filmer handlar inte om vad folk bör göra, utan snarare om vad de inte bör göra, som han sade. Inte helt överraskande omnämns Fassbinder ofta som en filmvärldens "enfant terrible". I veckans program tar vi en titt på varför de behövs.Vi har även talat med regissören Nadja Weiss som står bakom Stockholm Stadsteaters uppsättning av Fassbinders Rädsla urholkar själen, kanske mer aktuell än någonsin idag. Många har vittnat om den dragningskraft som fanns i kretsen kring Fassbinder och hur lätt det var att dras in i spänningsfältet. En av dem som hamnade mitt i Fassbinders innersta krets under 1970-talet var en kvinna från Sverige - författaren och skådespelaren Eva Engström. Henne berättar vi också om. Och så tar vi naturligtvis upp filmen Matrosen och stjärnan, en odyssé av homoerotik mellan bredaxlade män i trånga sjömanskostymer. Riktigt så var det kanske inte i verkligheten, men nästan. På Svenska Amerikalinjen, det vill säga fartygen som trafikerade Atlanten mellan Göteborg och New York, hände det grejer i hytterna under däck. Mer om det får ni också höra.Veckans gäst är Stefan Ingvarsson, kulturskribent.Rättelse: I programmet omnämns författaren Theodor Fontane som fransman, men han är givetvis tysk. Vi ber om ursäkt för det.