Krigets observatör. Ett möte med konstnären Mohammad Ali

I våras följde konstnären Mohammad Ali efter sin familj till Stockholm efter närmare fem år i krigets Damaskus. År av ändlös väntan. Karine Mannerfelt har träffat honom och sett hans nya verk. En tung andning hörs, så syns en immig fläck på spegeln framför mig. Ett hus ritas i imman, som om där fanns ett pekfinger som skapade linjerna. Huset försvinner med imman, nya andetag hörs, ny imma bildas på spegeln. Det osynliga fingret ritar nu en man. Imman tonar bort igen. Nya andetag, ny imma, fingret skriver ord som kärlek, vänskap, lycka, hem, trygghet.Spegeln, som Mohammad Ali skapade efter att han lämnat sitt hem i Damaskus, handlar om hans dröm om ett hem, en tillhörighet.Det är ett verk som trots allt uttrycker någon sorts kärlek, säger jag.Jag läser alltså in kärlek, eller snarare ömhet i spegelverket, men konstnären själv, Mohammad Ali håller inte med. Titeln är Cold Breath  det sista andetaget innan döden. Det handlar om en mans drömmar, en man som inte har någonting längre, inte ens ett hem.Mohammad Ali är utbildad på Konsthögskolan i Damaskus under början av 2000-talet. Han fick samtidigt möjlighet att resa både i arabvärlden och i Europa och ta del av den internationella konstscenen. Girigt tog han in allt han såg. Att ta steget från skolan till verkligheten var stor, säger Mohammad Ali. Nu var jag själv ansvarig för mitt arbete, ingen lärare stod bakom mig längre. Men på All Art Now kunde jag utveckla mig själv tillsammans med andra konstnärer.All Art Now var Syriens första scen för samtidskonst, som startade 2005. Jag jobbade med att förstå andra människor, berättar Mohammad Ali. Jag var full av idéer de där första åren, och tröttade fullständigt ut min omgivning. Och 2009, alltså två år innan den arabiska våren inleddes, anade han något nytt i luften. En oklar känsla av fruktan spred sig omkring honom. Jag läser inte texter, utan bara bilder, säger Mohammad, nu på engelska, men ibland när han berättar föredrar han arabiska. Och det var i bilderna han tyckte sig se en förändring. Som en förvarning om att något skulle hända, som då fåglarna söker skydd innan åskan bryter ut.Han såg några ord i Financial Times som stämde överens med hans iakttagelse, "Fears Fresh", stod det nya farhågor. Och med pennan bearbetade han tidningsbilder som utstrålade denna känsla. Ofta växte det fram bilder på åsnor. Som en stor och viktig åsna som står i centrum för en åsneflock. Verket visades i Grekland, Spanien och Italien. Men efter det ville han inte visa det mer. Han kände sig som budbärare med ett dåligt budskap.Ungefär samtidigt gjorde han ett videoverk som visar en dörr som stod och slog fram och tillbaka. Något okänt var på väg. Det var året innan det att kriget bröt ut i Syrien. När händelserna 2011 började skena och utveckla sig till ett krig förlorade jag min balans, säger Mohammad Ali. Det var som om jag fick en kniv i magen, nyheterna sköljde över oss och ingen förstod vad som hände. Men på krigets andra år började Mohammad arbeta igen som förut, som en observatör som försökte förstå människorna omkring sig. Det blev en tecknad dagbok, ett projekt som han fortsatte med i fyra år. Bara första året blev det 366 bilder. De gestaltar hur människor märks av kriget. Första året tecknade han människor som förvandlats till mytologiska figurer. För det var myter gamla berättelser från tidernas begynnelse   som tog över när ingen längre begrep vad som hände omkring dem. Men 2013, på krigets tredje år tog det stopp. Men min hjärna var aktiv, understryker Mohammad, men jag gjorde ingenting. Och Abir Boukhari som tolkar från arabiska till engelska fyller i: "under kriget var han inte densamma". De två hade då känt varandra i närmare tio år. Abir som startade galleriet All Art Now i Damaskus 2005 hade varit hans utställningscurator. De var goda vänner. Men mitt under kriget förändrades deras relation. Innan kriget kände jag mig blyg och trodde inte att jag ville dela mitt liv med någon. Men under kriget förändrades...