Axel Törneman – en orättvist bortglömd konstnär

I den första biografin över Axel Törneman (1880-1925) kommer vi konstnären nära genom breven till och från hans närmaste. Kulturreportaget återvänder till ett konstnärskap som är svårt att stoppa i något konsthistoriskt fack Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Han var en ensam man och en övergångstidens man.” Så beskrev konstkritikern Tor Hedberg målaren Axel Törneman ett par år efter dennes allt för tidiga död, 1925. Den övergångstid som åsyftas är förra sekelskiftet med sin snabba, konstnärliga utveckling från 1800-talets brunmurriga naturalism och nationalromantik till den tidiga modernismens expressiva färgkaskader. Där prövade sig Axel Törneman oförväget fram utan att fastna för något särskilt. Kanske är det därför han blivit lite bortglömd? Han är helt enkelt svår att stoppa i något konsthistoriskt fack eller lyfta fram som representant en stilriktning. Dessutom satsade han många av sina bästa år på ett slags konst som tenderar att bli osynlig i längden: Monumentalmåleriet. Men kanske kan den första biografin om Axel Törneman råda bot på den glömskan: ”Axel Törneman: Pionjär i brytningstid” heter den, är skriven av konstvetaren Anita Theorell och bygger till stor del på brev mellan konstnären och hans närmaste. Kulturredaktionens Mårten Arndtzén besöker både Anita Theorell och några av Axel Törnemans offentliga konstverk i detta reportage om konstnärens liv och verk.