Blind

Sommaren när jag förlorade allt. Då jag förstod att jag aldrig mer skulle kunna sitta på klipporna och se när en båt bryter horisontlinjen. Att aldrig mer kunna cykla nedför prästbacken i fullfart för att köpa tidningen. Att aldrig mer kunna se mig själv i spegeln och veta hur jag ser ut innan jag visar mig för andra. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det var som att ha på sig fyra par solglasögon samtidigt, det hjälpte inte att tända lampan, det var mörkt. Det jag fick med mig när jag lämnade sjukhuset var en vit käpp och en talande klocka. Jag låg mest och lyssnade på P1 i min säng. Jag hade en termin kvar på journalisthögskolan och ingen trodde att jag skulle kunna fortsätta, inte jag heller. En natt hörde jag Susanne Björkmans dokumentär Aziza, den fick mig att tänka på att jag borde berätta för andra vad jag gick igenom. Jag levde på bidrag och var beroende. Det fanns inte i min värld att jag skulle kunna arbeta, ha familj och leva det liv jag ville. Tillslut stod jag inte ut med isoleringen och sökte upp Fredrik Wadström och presenterade min idé. Det har varit tuffa år, men jag tycker att det är viktigt att inte glömma för att förstå min egen och andra människors sorg. Livet blev aldrig mer vad det hade varit, men det blev något annat. Dokumentären Blind sändes första gången 1995 och blev Ikarosnominerad 1996.